Sverige mot organiserad brottslighet SMOB

Under 2025 registrerades bidragsbrottsanmälningar motsvarande cirka 1,2 miljarder kronor. Beloppet är betydligt lägre än de samlade felaktiga utbetalningar som uppskattas till mellan 7,2 och 12,6 miljarder kronor. Den största delen av de anmälda beloppen, cirka 782 miljoner kronor, avsåg Försäkringskassan. Därefter följde a-kassorna och Arbetsförmedlingen med cirka 156 miljoner kronor, medan kommunerna stod för cirka 105 miljoner kronor.

Brottmålsprocessen visar att förundersökning inleds i nära 98 procent av de registrerade anmälningarna. Samtidigt läggs omkring 60 procent av ärendena ned. Orsakerna kan bland annat vara att den misstänkte har lämnat landet, bevissvårigheter eller att det förväntade straffvärdet bedöms som begränsat. De flesta ärenden som slutredovisas under ett år gäller anmälningar från tidigare år. Under 2025 ledde 88 procent av de slutredovisade ärendena till åtal och 12 procent till strafföreläggande. Villkorlig dom var den vanligaste påföljden.

Rapporten kartlägger också aktiva gängkriminella inom vård- och omsorgssektorn. Av en studiepopulation på närmare 708 000 personer identifierades 683 individer med koppling till aktiv gängkriminalitet. Dessa personer var knutna till 442 företag under IVO tillsyn. De flesta, 576 personer, hade en koppling till sektorn genom anställning, medan 60 hade styrelsefunktioner.

De identifierade individerna är enligt underrättelseuppgifter verksamma inom bland annat narkotikabrottslighet, vapen- och våldsbrott samt ekonomisk brottslighet, såsom bedrägerier, penningtvätt och ekobrott. Av de 683 personerna förekom dessutom 81 i bidragsbrottsärenden.

Sammantaget visar rapporten att bidragsbrottsligheten är omfattande och att aktiva gängkriminella finns representerade även inom vård och omsorg. Resultaten understryker behovet av fortsatt myndighetssamverkan, informationsdelning och effektiva kontroller för att motverka att den offentligt finansierade välfärden utnyttjas av kriminella aktörer..

Acta Publicas nya granskning visar hur den offentligt finansierade vården och omsorgen riskerar att utnyttjas av organiserad brottslighet. Fusk och felaktiga utbetalningar inom välfärden beräknas kosta samhället mellan 15 och 20 miljarder kronor årligen.

Granskningen omfattar 2 798 verksamheter som i februari 2026 hade tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att bedriva verksamhet enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Bakom verksamheterna har Acta Publica kartlagt 1 555 ägarbolag och 10 369 personer som varit företrädare under de senaste fem åren.

Totalt har 87 riskföreträdare med kopplingar till bland annat ekonomisk brottslighet, kriminella mc-miljöer, våldsbejakande extremism och lokala kriminella nätverk identifierats. Av dessa var 39 aktiva företrädare för vård- och omsorgsverksamheter vid tidpunkten för granskningen. Riskaktörerna har kontrollerat 99 verksamheter med en sammanlagd omsättning på över tre miljarder kronor.

Kartläggningen visar också hur nätverken sträcker sig långt utanför de tillståndspliktiga verksamheterna. De nuvarande riskföreträdarna har haft engagemang i totalt 221 andra företag, bland annat inom vård och omsorg samt kontant- och personalintensiva branscher där riskerna för penningtvätt är större.

Ett annat resultat är att personer bakom verksamheter som förbjudits eller fått sina tillstånd återkallade fortfarande kan kopplas till andra bolag med aktiva tillstånd. Företrädare för 170 verksamheter som fått förbudsbeslut eller återkallade tillstånd kan kopplas till ytterligare 334 aktiva vård- och omsorgsverksamheter med en sammanlagd omsättning på nära 32 miljarder kronor.

Granskningen visar även att 73 företrädare inom branschen har avtjänat fängelsestraff sedan 2005 och att 16 personer har meddelats näringsförbud sedan 2010. Samtidigt finns brister i kontrollen av ägarförändringar och bolagsförmedling.

Sammantaget tecknar rapporten en bild av en välfärdsmarknad där kriminella och andra riskaktörer kan etablera sig och fortsätta verka trots tidigare ingripanden. Det väcker frågor om hur systemet kan stärkas för att skydda skattefinansierade välfärdsresurser från att utnyttjas av organiserad brottslighet.

.