– De offentligt finansierade branscherna uppvisar ofta bättre lönsamhet, lägre skuldsättning och starkare likviditet än jämförelsegrupperna och dessutom pekar de riskindikatorer vi har studerat på en lägre eller likvärdig risk säger Fredrik Hartwig ekonomie doktor, forskare och en av rapportförfattarna. Företag inom flera offentligt finansierade branscher uppvisar generellt god ekonomisk stabilitet och avviker inte negativt från övriga näringslivet när det gäller etablerade riskindikatorer. Det visar en ny studie baserad på registerdata för samtliga svenska aktiebolag under åren 2020–2023.

Genomlysningen omfattar företag i fyra branscher, personlig assistans, hälso- och sjukvård samt vård och omsorg, tandvård och avfallshantering som är offentligt finansierade, och undersöker om dessa skiljer sig från andra företag. Dessa verksamheter, som till stor del finansieras med offentliga medel, har ställts mot restaurang- och cateringföretag som är en känd riskbransch samt mot företag i övriga delar av ekonomin.

Jämförelsen utgår från ekonomiska nyckeltal, redovisningsmanipulation, skatteaggressivitet, antalet frivilligt reviderade företag, huruvida styrelsemedlemmar har konkurser i bagaget med mera. Riskindikatorer som har i tidigare forskning och tillsynsarbete kopplats till ekonomiska oegentligheter och förhöjd finansiell risk.

– Sammantaget visar resultaten att de offentligt finansierade branscherna inte sticker ut på ett negativt sätt. Tvärtom uppvisar de ofta bättre lönsamhet, lägre skuldsättning och starkare likviditet än jämförelsegrupperna och dessutom pekar de riskindikatorer vi har studerat på lägre eller likvärdig risk i de offentligt finansierade branscherna,säger Fredrik Hartwig ekonomie doktor, forskare och en av rapportförfattarna.en samlade bilden är samtidigt viktig att tolka med försiktighet, särskilt mot bakgrund av den ökande uppmärksamheten kring organiserad brottslighet i det svenska näringslivet. En central slutsats är att breda analyser på branschnivå riskerar att missa allvarliga problem om dessa är koncentrerade till en mindre andel företag eller till specifika aktörsnätverk. Därmed kan problem av stor betydelse för välfärdssystem och offentliga medel förbli svåra att upptäcka och ”försvinna i bruset”, trots att konsekvenserna för samhälle och välfärd kan vara betydande.

En ytterligare förklaring är att vissa aktörer medvetet kan arbeta för att upprätthålla en formellt korrekt fasad. Genom att undvika avvikelser i just de indikatorer som kan användas i tillsyn – exempelvis negativt eget kapital eller aggressiv skatteplanering – kan riskfyllda verksamheter framstå som stabila i officiella underlag.

Samtidigt kan resultaten delvis förklaras av de institutionella villkor som präglar offentligt finansierade verksamheter. Krav på tillstånd, uppföljning och återkommande kontroller skapar ett disciplinerat ramverk som gynnar administrativ ordning och regeluppfyllelse, vilket fångas upp av indikatorerna i rapporten, men som inte nödvändigtvis fångar mer komplexa former av missbruk.– Det är viktigt att inte tolka stabil ekonomi och till synes låg risk enligt de indikatorer som används i rapporten som ett bevis på att problemen är lösta. Snarare visar resultaten att tillsyn och brottsförebyggande arbete behöver kombineras med mer träffsäkra, aktörsnära analyser, säger Fredrik Hartwig.

Rapporten pekar tydligt på behovet av att komplettera breda riskkartläggningar med riktade kontroller och fördjupad samverkan mellan berörda myndigheter, särskilt i verksamheter som finansieras med offentliga medel.